Linnea Lindquist, biträdande rektor Hammarkullskolan i Göteborg (linnea.lindquist@grundskola.goteborg.se ) har granskat samtliga svenska kommuners skolbudgetar flera år i rad och har skrivit en matnyttig rapport om grundskolans finansiering. Hon har även skrivit ett förslag på stabil, långsiktig finansiering av skolan, en ”reformerad skolpeng”.
Riksrevisionens rapport ”Skolpengen– effektivitet och konsekvenser”, juni 2022
”Riksrevisionen har granskat om skolpengssystemet bidrar till att alla elever får en likvärdig utbildning. Resultatet av granskningen redovisas i denna granskningsrapport. Den innehåller slutsatser och rekommendationer som avser regeringen, Statens skolinspektion och Statens skolverk. […] Riksrevisionens sammanfattande bedömning är att regelverket i vissa avseenden motverkar en likvärdig skola och därför behöver förändras. Riksrevisionens bedömning är att det nuvarande regelverket medför svårigheter för såväl huvudmännens möjlighet att planera sin verksamhet som en effektiv resursfördelning. Det beror bland annat på att enskilda huvudmän ska ersättas enligt lika villkor, men har andra förutsättningar för sin skolverksamhet än de kommunala huvudmännen. Samtidigt har de enskilda huvudmännen svårt att bedöma om de får rätt ersättning. Därutöver speglas inte kostnaden av att ta emot eller förlora elever på marginalen i skolpengens utformning. Riksrevisionens bedömning är även att regelverket kring påtagliga negativa följder på lång sikt, vid etablering av fristående skolor, inte fungerar ändamålsenligt. […]
Regelverket är inte ändamålsenligt
Riksrevisionen konstaterar att ett antal faktorer påverkar såväl planeringsförutsättningarna som effektiviteten i finansieringssystemet. Dessa faktorer är de höga fasta kostnaderna för skolverksamhet, principen om lika villkor, hemkommunsansvaret kombinerat med elevens rätt att önska och byta skola, regelverket för nyetableringar och bidragsbeslutens tydlighet och timing.
Hemkommunansvaret kostar
En kommun kan inte besluta om den exakta storleken på sin skolverksamhet eftersom hemkommunansvaret innebär att den måste ha flexibilitet att ta emot alla de elever som väljer den kommunala skolan. Kommunen behöver också vara redo att ta emot ytterligare elever. I praktiken innebär det att kommunala grundskolor ofta bedriver sin verksamhet med mindre antal elever i klasserna än vad som vore mest ekonomiskt fördelaktigt. Detta gör skolverksamheten dyrare än vad den skulle ha varit om kommunen kunnat bestämma elevantal i sina skolor. En fristående skola kan däremot bestämma hur många elever den maximalt vill ha, och avböja elever utöver det antalet. Samtidigt är det viktigt att framhålla att inte alla fristående grundskolor har det antal elever som de vill ha och behöver för att få en rimlig ekonomi.
Skolpengsmodellen beaktar inte fasta kostnader
Riksrevisionen bedömer att skolpengssystemet också skapar svårigheter i planeringen ur både ett ekonomiskt och ett pedagogiskt perspektiv. Svårigheterna beror till viss del på möjligheterna för elever att önska och byta skola, men skolpengen försvårar planeringsmöjligheterna ytterligare. När en elev byter skola följer hela skolpengen för eleven med till den nya skolan. Det sker vanligtvis samma månad. Eftersom skolans kostnader till stor del är fasta, och kostnaden för den sista elev som skolan tar emot (eller förlorar) är liten, kan elevens byte få stora ekonomiska konsekvenser för båda de berörda skolorna.
De ekonomiska utmaningarna är mest framträdande för grundskolor som förlorar ett större antal elever. Eftersom skolpengen följer med eleverna kan det innebära att skolorna får svårt att finansiera den personal som behövs för att kunna hjälpa de elever som är kvar i skolan och som har ett relativt stort behov av stöd.
Svårigheterna med att långsiktigt planera hur många elever skolan kommer att ha, och därmed hur höga intäkterna blir, medför svårigheter för skolorna t.ex. när det gäller stödpersonal. Det gör skolorna mer benägna att anställa personal på tidsbegränsade anställningar, dra ner på tjänsteomfattningen eller anställa mindre erfaren personal. På så vis försämras möjligheten till kontinuitet och stabilitet för
elever i behov av stöd. En modell som fördelar pengar per klass istället för per elev har potential att hantera denna problematik, men medför andra svårigheter. 144
Även den pedagogiska verksamheten i klassrummet påverkas av elevrörligheten. Förutsättningarna för att bedriva bra undervisning blir sämre vid ett återkommande in- och utflöde av elever. Detta problem är dock inte direkt kopplat till skolpengens utformning, utan beror på möjligheten att önska och byta skola.”
Regeringens svar, den 22 december 2022
”Riksrevisionens övergripande slutsats är att de bestämmelser som avser ersättning till enskilda huvudmän för elever i grundskolan i vissa avseen- den motverkar en likvärdig skola och därför behöver förändras. Det nuvarande regelverket medför svårigheter för såväl huvudmännens möjlighet att planera sin verksamhet som en effektiv resursfördelning. Riksrevisionen bedömer vidare att den reglering som innebär att en ansökan från en enskild om att bli huvudman för en skola inte får bifallas om utbildningen innebär påtagliga negativa följder på lång sikt för eleverna eller för den del av skolväsendet som anordnas av det allmänna i den kommun där utbildningen ska bedrivas, inte fungerar ändamålsenligt.
Regeringen delar i huvudsak Riksrevisionens övergripande slutsatser när det gäller regelverket om dels ersättning till enskilda huvudmän, dels bedömningen av påtagliga negativa följder.”
Boktips
Det har kommit en rad lättlästa, läsvärda böcker som skolsystemet med fokus på det som nödvändigtvis styr allt annat: finansieringen och lagstiftningen. Flera finns som e-bok på Sollentuna bibliotek eller Stadsbiblioteket, eller i bokhandeln. Börja tex med Peter Letmarks Svensk Skola AB, Johan Enfeldts Vad får du för skolpengarna, Marcus Larssons De lönsamma eller De expansiva. Linnea Lindquist har skrivit En negativ spiral: kampen om den kommunala skolans resurser och En tickande bomb.
Illustration av sånt som går snett i skolsystemet, kopplat till pengarna och vår mänskliga natur
Denna fina serie illustrationer visar vikten av att se incitament på systemnivå och vara vaksam för kognitiva bias, skapad och återgiven med tillstånd av finurlige https://twitter.com/auxmuel
(Finns fler här serier om bla skolval här:
https://twitter.com/auxmuel/status/1414310258319798274?s=20 )
Trots goda intentioner kan ett incitamentsprogram slå slint och motverka sitt syfte. ”The Cobra Effect” är en anekdot om ett sådant incitament. Syftet med programmet var att minska antalet giftormar genom att betala skottpeng på kobror. Det gick sådär.
https://en.m.wikipedia.org/wiki/Perverse_incentive
På individnivå är konsekvenser av incitament relativt lätt att förutse. Skulle brandmän få bonus ju längre de stannar i ett brinnande hus, och ambulansförare högre lön ju fortare de kör riskerar incitamenten att uppmuntra onödigt risktagande. Men vad händer på systemnivå?
På systemnivå blir incitamentens effekter svårare att se. Vad händer om man kombinerar vinstintresse med skolplikt och kommunens garantiplats?
Här är ett simpelt brädspel där du själv kan simulera effekten:
Det du just upplevt i spelet i bilden kallas ”Moral hazard”. Den vinstdrivna friskolan kan ta genvägar till höga betyg och lättare elevunderlag och billigare lärare eftersom det i slutändan genererar högre vinst.
https://en.m.wikipedia.org/wiki/Moral_hazard
En illustration över vad de olika aktörerna har för mål med att en elev går i skolan. I korthet går bilden ut på att visa följande:
Samhällets mål är att ge eleven kunskap, men kunskap mäts i betyg. Det finns en genväg till höga betyg: Fusk.
Den vinstdrivna skolan kan genom artificiellt höga betyg generera fler intresserade elever, därmed få längre kö och kan optimera sin drift så att ingen stol står tom, allt i syfte att generera så stor avkastning som möjligt.
För att hålla skolmarknaden vid liv krävs att föräldrar väljer att sätta sina barn i vinstdrivna skolor. Var ”vinsten” tas i från måste man försöka berättiga, bland annat genom att felaktigt likställa skolmarknaden med den öppen marknaden.
De vinstdrivna friskolorna utnyttjar kognitiva bias för att få folk att välja dem. Kog.bias kan ses som mentala genvägar som leder människor vilse i beslutsfattandet. Därtill lånas framgångsmarkörer från öppna marknaden t.ex.”stor efterfrågan” & ”vinst”, som kvitto på kvalitén.
Ett flitigt utnyttjat bias är ”framing effect”: Få den kommunala skolan att låta som en risk för barnet.
”Du kan välja en kommunal skola & riskera att ditt motiverade barn hållas tillbaka av bråkiga & omotiverade barn eller komma till oss med studiero, högt tempo & höga betyg.”
Barn till välutbildade föräldrar med god ekonomi har det ofta lättare i skolan. På skolmarknaden är dessa elever lönsamma. Det är inte förenligt med skollagen att exkludera s.k. olönsamma elever. ”Nudging” är ett sätt att få oönskade elevunderlag att känna sig ovälkomna & ej söka
Efter skolpengens introduktion har den vidareutvecklats och vinstincitamentet blivit skadligt för hela systemet. Koncernskolornas vinst görs på andra elevers bekostnad. Koncernskolor gynnas av att kommunerna tappar elever och därmed får högre snittkostnad per kvarvarande elev.
Ibland skiner det igenom att ”vinsten” endast kan göras på någons bekostnad. Meningen är att kostnaden ska hamna långt bort. Det är pinsamt att bli påkommen med att ta från egna kunder. Då är det alltid verksamhetens fel, inte affärsmodellen.
https://www.svt.se/…/granskning/ug/knackebrod-och-vatten
https://www.svt.se/nyheter/amne/Tellusbarn
https://www.svt.se/…/lotta-edholm-satt-i-styrelsen-for…
https://www.svt.se/…/anstalld-pa-torget-forskolan-de…
Effekterna av skolsystemet, där friskolor till och med gynnas av att kommunen går back, blir att etablering av vinstdriven skola är som att installera en app och ignorera det finstilta och all varning man fått och sen försvara prenumerationskostnader för att slippa känna sig dum.
Föräldrar gör precis vad de förväntas göra: Försöka se till sitt barns bästa. Att förälderns val av skola skapar extra kostnader för kommunen är ett inbyggt systemfel, inte förälderns fel.
Den vinstdrivna friskolan gör precis vad ett företag förväntas göra på en marknad: Optimera. Ägarna, var de nu befinner sig, gör också vad som förväntas. De ser vår skolmarknad som enkla pengar. Politiker som tycker att frågan är knivig har troligen drabbats av ”sunk cost bias”.
Det kognitiva biaset ”sunk cost” kallas även ”Concorde fallacy”. Den brittiska & franska regeringen såg de redan nedplöjda pengar i Concorde som ett argument att fortsätta bränna pengar på det kostsamma flygplanet, trots att det saknade framtid.
Friskolereformen är lite av Sveriges motsvarighet till Concorde. Några få kan flyga högt & dyrt på statens bekostnad. Och kostnaderna bara skenar.
Friskolereformens incitamentsprogram blev lite för bra & lite för enkelt att utnyttja. Det har skapat en skolmarknad som lever ett eget liv & har ett eget mål. Den marknaden lockar fler än bara individer besjälade av viljan att göra en än bättre skola för både elever och lärare.
Det borde va tydligt för alla, han har ej en tråd på sin kropp.
Men insikt får börskurs att falla, då ryter politiker stopp!
Ska budgeten verkligen palla, ett fritt val av glädjebetyg?
En likvärdig skola för alla, eller marknad för osynligt tyg?
