Replik på debattartikel av Christina Wainikka
Christina Wainikkas inlägg om skoldebattens vita fläckar är missledande, skriver Camilla Malm, och uppmanar vårdnadshavare att följa den sverigefinska befolkningens exempel och ta ut barn i skolstrejk för att protestera mot marknadsskolan (red).
Christina Wainikka, ordförande i ägarstiftelsen för Sverigefinska skolan i Stockholm, beskriver ett skyttegravskrigsliknande debattklimat som bidragande orsak till att små skolenheter och då kanske i synnerhet enskilda sådana, riskerar att försvinna. Lagstiftningen, inte nivån på eller innehållet i offentlig skolsystemsdebatt, avgör skolors förutsättningar att verka. Skolpengens utformning eller snarare dess själva existens liksom att det i Sverige, till skillnad från till exempel både Danmark och Norge, är tillåtet med koncernstrukturer som omfattar obegränsat antal skolenheter, dessutom med rätt att flytta runt pengar i form av koncernbidrag påverkar skolstrukturen desto mer än vad debattens karaktär gör.
Offentlighetsprincipen gäller faktiskt inte enskilda skolhuvudmän (”friskolor”/privata skolor) vilket gör att vi vårdnadshavare saknar insyn oavsett om friskolan drivs som stiftelse, ”vanligt” aktiebolag med vinstsyfte eller aktiebolag med vinstutdelningsbegränsning. Varför ska vi acceptera det? I motsats till vad som verkar åsyftas i Wainikkas inlägg ger nuvarande lagstiftning helt enkelt inte allmänheten detaljerad eller omfattande tillgång till information ens om de aktiebolagsägda skolorna, trots krav på årsredovisningar. Det gäller bland mycket annat information om lärarbehörighet, lärartäthet, undervisningsgruppers storlek eller ens enklare ekonomiska parametrar som hur stor andel av barnets skolpeng (utbetald av ens hemkommun) som går till barnets specifika skolenhet. Skolpengen betalas ut av kommunen till huvudmannen (Atvexa/Academedia/Bina Holding AB osv) och inte till specifika skolenheter. Skolpengens väg genom koncernerna är svår eller kanske omöjlig att utläsa för vårdnadshavare.
Skolinspektionen beskrev nyligen i sin podd att skolmarknaden är i en konsolideringsfas: de stora koncernbolagen köper upp små skolbolag, vilket leder till en oligopolliknande skolmarknad. Myndigheten, liksom flertalet utredare och forskare beskriver samma sak: lagstiftningen och då speciellt den ekonomiska överkompensation av friskolor som skolpengsmodellen innebär möjliggör detta. Att lyfta småskolors villkor av ideologiska, retoriska och känslomässiga skäl, eller kanske (o)medvetet för att flytta fokus från detta alltmer välkända faktum kanske varit effektivt hittills, men det ändrar inte på verkligheten där det är tydligt att vinstincitament och konkurrens skadar skolan.
Vi medborgare som även är vårdnadshavare borde göra som den sverigefinska befolkningen gjorde upprepat och på flera orter under 1970-1980-talen: ta ut våra skolpliktiga barn i strejk, denna gång tills marknadsskolan avskaffas. Eller, som en kompromiss, tills samtliga aktiebolag som bedriver undervisning tar styrelsebeslut om att registrera om sig till aktiebolag med vinstutdelningsbegränsning och ingå branschöverenskommelse om att ha öppna böcker i redovisningen. Dessa möjligheter finns redan idag men försvinnande få har valt denna bolagsform och denna fullt lagliga öppenhet. Det skulle ge kommunförvaltningen, skolmyndigheter och journalister men även alla medborgare möjligheter att följa skattemedlens väg genom företagen. Vårt samhälle och alla våra barn behöver ett skolsystem där eleverna inte är beroende av resursstarka och högljudda föräldrar för att få en god utbildning.