- https://pdf.mitti.se/magazines/read/sollentunadirekt/2024/5/2e52c5d0-79b2-47e0-b1f7-2f4893396a2e#flipbook-flipbok_example/18/
- https://pdf.mitti.se/magazines/read/sollentunadirekt/2024/8/fbf93410-7248-4a6e-a4ce-5d12508e2feb#flipbook-flipbok_example/18/
- https://pdf.mitti.se/magazines/read/sollentunadirekt/2024/10/632d652a-0f2e-43b2-b20e-f6457e71f958#flipbook-flipbok_example/22/
Sammanfattande kommentarer
Majoritetsstyret i utbildningsnämnden i Sollentuna väljer att få in flera förledande skrivningar gränsande till lögner i sin replik på vår insändare. I vårt första inlägg kritiserade vi att deras partier (på lokal och riksnivå) drivit, men framför allt att de fortsätter att driva en skolpolitik som obönhörligt leder till att små skolenheter går under av ekonomiska skäl och att kommunen förlorat möjligheten att organisera skolsystemet ändamålsenligt och långsiktigt. Samtidigt har dessa kommunpolitiker kvar det fulla lagstadgade ansvaret för att anordna en fungerande skolgång för alla barn som bor i kommunen.
Det är klädsamt att utbildningsnämndpolitikerna bekräftar den förtvivlan Sollentunas föräldrar kan känna över våra barns skolgång, nu senast aktuellt i och kring Dibber Norra strand men även med olika intensitet och aktualitet på andra håll, rörande både privat driftade och kommunala skolor (och förskolor!).
Att de i samma andetag avfärdar de aspekter av nuvarande lagstiftning som är djupt oroväckande är svårt att förstå orsak till och syftet med: koncernernas dominans och den fortsatta konsolideringen av marknaden till några få mycket stora koncerner (flera av dem med för oss föräldrar okända ägare men även okända och svåra att spåra och granska för Skolinspektionen pga det inte ens rör sig om svenska ägare).
Det stämmer att de flesta privata skolenheterna är relativt små i Sollentuna. Mindre än de kommunala skolorna iallafall. Kommunen ”tvingas” att organisera sina egna skolor i allt större enheter för att parera den kostnadsökning som skolpengens utformning innebär speciellt i kombination med en stor andel av skolplatserna i privat drift. Det ger obönhörligt nedskärningar i de kommunala skolorna, manifesterat som alltstörre undervisningsgrupper, lägre lärartäthet och större skolenheter. Men den enda småskaliga friskolan vi kan välja i Sollentuna är religiöst profilerade Mikaelskolan. Sen finns en lång rad förskolor och skolor som ingår i koncernstrukturer: från de relativt små Stockholm International Academy Häggvik/Mubarak AB, Tisenhultgruppen (Futuraskolorna), via Tellusgruppen (två förskolor) Atvexa (alla Rälsenskolorna, Stallet och många förskolor, bla Måbra i Helenelund och Klax Abakus, Klossen och Labyrinten), Dibber (17 förskolor och tre grundskolor), Thorén (Yrkesgymnasiet) ända upp till jätten Academedia (båda Pysslingenförskolorna, båda Vittraskolorna, ett par gymnasier). Varför majoritetsstyret formulerar sig så att de koncernskolor som alltså totalt dominerar utbudet på privata sidan i Sollentuna kan framstå som småskaliga för de oinsatta (vilket är de flesta) är oklart men intressant!
Vad kommer det sig att erfarna skolpolitiker som åtminstone hälften av styret ändå kan anses vara, tonar ned koncerndominansen?
Det är väsentligt att förstå att att dessa ansvariga politiker blir helt vingklippta och att vi väljare tappar vår makt när dessa koncerner blir allt större och när lagen fortsätter att hindra kommuner från att styra över etableringsrätt, expansion av privatas elevantal och över lärartätheten.
Vidare tonar styret ned ryckigheten och osäkerheten i nuvarande system genom skrivningen ”fristående aktörerna i Sollentuna […] verkat i kommunen länge”. Det är svårt att förstå varför styret missar chansen att adressera detta djupt problematiska att tillstånd att driva skola i praktiken inte ens behöver passera Skolinspektionens kvarnar utan att man snabbt kan ta sig in i Sollentunas skolsystem genom att köpa en annan huvudmans tillstånd. Detta gäller även om företaget underpresterat så allvarligt på sina andra skolenheter att kontrollmyndigheten alldeles nyligen avslagit deras ansökan om att starta skola i andra kommuner.
Just nu ser vi ett exempel på hur kontrollfunktionen som Skolinspektionen skulle haft friktionsfritt sätts ur spel genom att en huvudman som anses ”inte har förutsättningar att följa de föreskrifter som gäller för de sökta utbildningarna. Skolinspektionen kan därför inte godkänna ansökan som huvudman för förskoleklass, grundskola och fritidshem” i en annan kranskommun istället köper motsvarande tillstånd i Sollentuna kommun.
Utbildningsnämnden? De kan bara artigt lyssna på koncernföreträdarnas säljpitch när de visar PowerPoints med uppblåst statistik över lärarbehörighet i deras andra skolor. Replikförfattarna Soley Aksöz Lithborn (M), Angelika Lang (KD), Henrik Thuresson (L) och Anders Pettersson (C) kan förstås inte ställa några skarpa krav på dem.
Varken Dibber, Atvexa, Utbildia, Mubarak AB, Thorén, Tisenhultgruppen eller Academedia kan anses ha verkat länge i kommunen. För de flesta av dessa företag rör det sig om någon månad till ca 5-8 år som de drivit skolverksamhet i vår kommun.
Den kvalitetsgranskning som utbildningsnämnden rimligen syftar på i sin replik begränsas till de privata förskolorna. Kommunala för- och grundskolor och privata grundskolor granskas av Skolinspektionen. Kommunen har varken rätt till insyn eller laglig rätt att ställa konkreta krav på de privata grundskolorna.
Kommunfullmäktige har det lagstadgade ansvaret för våra barns skolgång. Att man valt att avhända sig verktygen för att leverera ett fungerande skolsystem är inte våra barns fel. Men de lever dagligen med konsekvenserna. Att alla barn teoretiskt har rätt till en trygg skolgång väger lätt när de kvarvarande verktygen är så slöa att varken trygghet eller kvalitet kan garanteras. De ”tråkiga omständigheterna” som de styrande politikerna beklagar är resultatet av en skolpolitik från just de partier som i decennier utgjort ett stabilt majoritetsstyre. Det är ett politiskt beslut att fördela resurser så att skolor i mindre resursstarka områden missgynnas, en modell som offrar svagare elever, vilket vi ser med helt rörlig ersättning istället för delvis fasta anslag.
Politikerna kan vara tillfreds med resultatet av flera decennier av sin skolpolitik. Eller, om det skaver, så kan de kräva omedelbara reformer av sina partikamrater som just nu förutom majoritet i kommunen även har riksdagsmajoritet och därmed makten att säkra våra barns skolgång genom rimligare lagstiftning. Att invänta i många avseenden överflödiga utredningar är förhalning som inte görs för våra barns skull. Ingen av de pågående utredningarna har heller i uppdrag att öka och säkra kommuners mandat över eller insyn i enskilda skolor. Snarare tvärtom. Men många kommer tro på dimridåerna, så nog ser politikerna och skolkoncernerna ut att komma undan, även denna gång. Men vad gör det med våra barn och vart tar det vårt samhälle?