Insändare i MittiSollentuna 18-24 februari 2023
Hyror, lönekostnader/ pensionsavsättningar dvs kostnader som är indexreglerade-vad innebär detta konkret ute på skolorna?
Trots kommunfullmäktiges beslut i december att tillföra pengar för att i viss utsträckning kompensera för inflationens effekt på hyror (som man i Sollentuna har valt att indexreglera i sina skolors hyreskontrakt-alla kommuner gör inte så utan ofta är det om man sålt ut sina samhällsfastigheter som man hamnat i denna sits) täcker det inte fullt ut för hyreshöjningarna totalt sett. Men mest kännbart och svårast att lösa blir att hyreshöjningarna inte kompenseras så träffsäkert som att varje skola skulle få ersättning i nivå med sin nya hyreskostnad. Det beror delvis på att Sollentuna kommun (i likhet med de allra flesta kommuner i landet, men utan krav i lagen) fördelar ersättning till sina egna skolor efter samma modell som lagen kräver att man ska ersätta enskilda huvudmän med, den så kallade “skolpengsmodellen”. Enligt denna modell får skolor ekonomisk ersättning beräknat per antal elever, så de skolor i Sollentuna som nu har färre elever än tidigare år (detta varierar givetvis mellan olika år, i princip oundvikligen för en kommunal skola) kan få svårt att behålla personal och kan behöva skära ned på läromedel, skolmat, städning osv eftersom hyran inte är förhandlingsbar i praktiken.
Även skolor med stabilt antal elever i år och nästa, jämfört med tidigare år kan riskera att behöva skära ned i kärnverksamheten (bemanning, läromedel) om de får en högre hyreshöjning än snittet för kommunen, vilket ffa gäller skolor med nybyggda eller nyrenoverade lokaler. Och högre hyreshöjning än genomsnittet, ja några hamnar nödvändigtvis och definitionsmässigt där.
Intäkterna, dvs skolpengen, kan inte höjas mer i de skolor som har fulla klasser. Taket för antal elever per klass i vår kommun begränsas av brandskyddet inte av arbetsmiljö/pedagogiska hänsyn, enligt svar på en direkt fråga till utbildningsnämndens ordförande på Sollentunas Föräldranätverks öppna möte med kommunpolitiker i juni i fjol.
Vilket arbete görs av politiker på kommun- och riksdagsnivå för att möjliggöra långsiktighet i våra barns skolor?
Kanske blir det under ett år som detta, med hög inflation, som det blir uppenbart för fler att det är dags för kommunpolitikerna att mycket mer aktivt verka för en mer träffsäker, flexibel och rättvis finansieringsmodell?
Bemanningsnorm i förskolan?
Eftersom vi inte har en tvingande norm för lärartäthet, bemanning, gruppstorlekar varken i förskola eller i grundskolan i Sverige kan skolor tvingas att och ”komma undan med” att tumma på alla dessa faktorer när huvudmannen avsatt för liten budget. Vi har ett allmänt råd, en ”fingervisning” om bemanning i förskolan från Skolverket, men den är inte ett tvingande krav. I vårt grannland Norge har man däremot lagstadgat om skärpta krav till gagn för barnens och förskolepersonalens arbetsmiljö och trivsel. Det har fått stora effekter för Norge och faktiskt indirekt även för Sverige: inte är vi närmare en tvingande bemanningsnorm tyvärr, men koncerner drar ned sin verksamhet i Norge och köper upp förskoleenheter i Sverige istället. I Norge innebär Bemanningsnormen för förskolor krav på att förskolan har en bemanning som motsvarar minimum en anställd per tre barn under tre års ålder och en anställd per sex barn äldre än tre år. Hänsyn tas till barnens vistelsetid i de norska beräkningarna. Normen för pedagogisk bemanning (pedagognormen) ställer krav på förskolan att ha minst en ”pedagogisk ledare” per sju barn under tre år och en ”pedagogisk ledare” per 14 barn äldre än tre år. ”Pedagogiska ledare” måste ha förskollärarexamen eller annan treårig pedagogisk utbildning med vidareutbildning i förskolepedagogik. Införande av tvingande norm har på kort tid visat att reglers kraft är stark. År 2017 var det endast 55 procent av förskolorna som levde upp till normen. Men ett drygt år efter regleringen, i december 2020, efterlevde 99 procent av förskolorna bemanningsnormen.
Norges bemanningsnorm är en förebild att inspireras av för Sollentuna och andra kommuner som vill föregå lagstiftning (som det tyvärr inte finns några tecken på att alls skulle vara på gång i Sverige) och förbättra förskolan här och nu!
Fritidshemmet: hur fungerar det nu och vilken potential finns?
Allt fler barn går på fritidshem, men resurserna till fritidshemmen har inte ökat i samma utsträckning. Barngrupperna var drygt dubbelt så stora och det gick nästan tre gånger så många barn per vuxen redan för tio år sedan jämfört med 1980, enligt en mycket läsvärd rapport från 2012, och utvecklingen har inte vänt. Fritidshemmet har både ett omsorgsuppdrag och ett lärandeuppdrag med en läroplan sedan 2016. Läroplanen, LGR22, fastställer att “Undervisningen i fritidshemmet ska stimulera elevernas utveckling och lärande samt erbjuda eleverna en meningsfull fritid. […] I undervisningen ska eleverna erbjudas en variation av arbetssätt, uttrycksformer och lärmiljöer som integrerar omsorg och lärande. […] Undervisningen syftar till att främja elevernas fantasi och förmåga att lära tillsammans med andra genom lek, rörelse och skapande genom estetiska uttrycksformer samt med utforskande och praktiska arbetssätt.”
För att få bedriva och ansvara för undervisning i fritidshemmet krävs legitimation med behörighet för undervisning i fritidshem. Kravet gäller sedan den 1 juli 2019 och den som har en examen på högskolenivå som är avsedd för undervisning i fritidshemmet har kunnat ansöka om lärarlegitimation sedan den 1 augusti 2018. I undervisningen i fritidshem får det även finnas annan personal med sådan utbildning eller erfarenhet att elevernas utveckling och lärande främjas. Sådan annan personal kan t.ex. vara fritidsledare och barnskötare. Fritidshemmet är ökänd som ”budgetregulator”, dvs när kommunerna inte budgeterar tillräckligt är det fritidshemmet som först tvingas dra ned på personal, material och ambitioner. År 2021 hade en tydlig förbättring (!) skett av bemanning med behöriga lärare i fritidshemmen i Sollentuna kommun: antal elever per anställd lärare med legitimation var Sollentuna kommun samtliga fritidshem: var 155,6 (kommunal huvudman: 149,4 jfr med 58,3 för kommunal huvudman totalt för hela riket), enskild huvudman: 177,1 elever per lärare med legitimation. 2019 var motsvarande siffror 198,9 respektive 224 elever per anställd lärare med legitimation för kommunala och enskilda fritidshem i Sollentuna kommun (65 för kommunala fritids i hela riket).
Varför antyder vi att meritvärde (betyg) inte är en användbar kvalitetsmarkör?
Varför ifrågasätter vi kommunens utbildningspolitikers fokus på meritvärde för att bedöma skolors och t.o.m kommunens kvalitet? Är meritvärde inte en meningsfull parameter? Det är väl kärnan och poängen med skolan?
Se Vetenskapens värld om betyg.
Läs Skolverkets rapport som 2019 fastslog ”grundläggande problem med betygssystemet. Att betygssättningen i relation till de nationella proven varierar så mycket mellan olika skolor generellt samt det tydliga inslaget av relativ betygssättning visar på en grundläggande problematik i betygssystemet att åstadkomma en nationellt likvärdig bedömning av eleverna. En förklaring till den bristande likvärdigheten är svårig- heterna för lärare på olika skolor att finna en samsyn i bedömningen. Betygs- sättningen av elevernas prestationer sker utifrån en tolkning av kursplanernas kunskapskrav och de värdeord som finns för att särskilja de olika betygsstegen. Det är en övermäktig uppgift för lärarna att åstadkomma en gemensam tolkning som leder till en nationellt likvärdig betygssättning av eleverna. De grundläggande problemen är inbyggda i betygssystemet och kan inte tillskrivas lärarkollektivet. För att nå en markant ökad likvärdighet i betygssättningen krävs systemföränd- ringar i betygssystemet, exempelvis att de nationella proven på något vis styr betygssättningen på skolnivå. Sådana systemförändringar behöver utredas noggrant och vägas mot tänkbara negativa effekter som förändringarna kan få.”
Året därpå, 2020 kom en rapport från Skolverket med kunskapsunderlag om hur betygens och meritvärdenas likvärdighet skulle kunna främjas. Undersökningen har utvärderat olika modellers effekt för likvärdigheten i betygen och meritvärdena.
Övriga lästips från Riksrevisionen, DN, DN, och IFAU. Riksrevisionen konstaterar att ”förändringen i skollagen inte haft någon tydlig påverkan på avvikelsen mellan betyg och resultaten på nationella prov. Riksrevisionen bedömer att förändringen är otydlig för lärare och rektorer och inte tillräckligt konkret för Skolinspektionens tillsyn. Vidare kommer inte central rättning och digitalisering av de nationella proven att åtgärda problemet. Dessa åtgärder påverkar endast rättningen av proven, inte hur betygen sätts i relation till dem. För att betygssättningen ska bli mer likvärdig behöver det göras mer. Riksrevisionen lämnar följande rekommendation till regeringen: Utred hur betygssättningen kan bli mer likvärdig. Utredningen kan ta fram och undersöka en modererande modell för att främja betygens likvärdighet och även mer rättvisa urval till högre utbildning. Utredningen kan också undersöka möjligheten att formalisera acceptabla avvikelsemått på grupp- eller skolnivå. Avvikelsemåtten kan användas i Skolinspektionens granskande verksamhet och även stödja lärare i deras bedömning och betygssättning.”